|
|
|
|
 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
 |
|
Adular Bergkristall KAISi3O8Adular (månsten) är en ädelsten som är opaliserande blåvit till färgen och brukar slipas till runda former. Adular är en form av mineralet ortoklas. Kristallsystem: Monoklina Habitus: Välformade enkla kristaller, vanligen en kombination av prismat avslutad med två ytor. Tvillingbildningar: Banevotvillingar vanliga
Hårdhet: 6 - 6.5 Ljusbrytning: 1.520 - 1.525 Dispersion: 0.012 Kemi: Kaliumaluminiumsilikat Spaltning: Två fullständiga spaltriktningar Färg och genom-skinlighet: Färglös till vit, ofta med pärlemoartat sken eller färgspel (månsten). Genomskinlig till halvgenomskinlig. Glans: Glasglans Utmärkande kännetecken: Enkel habitus, förekomstsättet. Förekomst: Adular bildas vid låga temperaturer och uppträder vid hydrotermala gångar. Fältspadsgruppen består även av Sanidin, Ortoklas, Mikrolin och Plagioklas Fältspad är den vanligaste av alla mineraler och har stor utbredning i eruptiva metamorfa och sedimenttära bergarter. De har en allmän formel: X(AI,Si)4 O 8 där X står för Na,K,Ca eller Ba. Fältspaterna kan grupperas i kalifätspat och plagiokalfältspat. I plagioklaserna ka Na och Ca ersätta varandra. Tvillingbildningar är vanliga. Carsbad-, Manebach- och Bavenotvillingar är enkla tvillingar, medan Albit- och Periklingtvillingar är upprepnings-tvillingar. I handstycken märks tvillingbildningen som en skillnad i reflektionen mellan de två kristallhalvorna, om det rör sig om en enkel tvilling eller som en serie av parallella stireringar eller lameller med olika reflektio om det är en upprepningstvilling. Alibit-tvillingar är vanliga hos plagioklasserna. Omvandling: Kalifältspat omvandlas lätt till lermineral, främst kaolin medan plagioklaserna vanligen omvandlas till lermineral som sercit. Text från: Bergarter, mineral, fossil av W. Roger Hamilton, Alan R Wolley, A. Clive Bishop Bonniers 1979 ISBN 91-0-039707-5
|
|
Densitet: 
